MorsanMirja

Jag har panikkänslor över att vi inte ska få huset, att något av nån anledning ska gå fel!
Jag är rädd, kan inte sova, ingen ork till något här i läggan, känns som jag låter den rasa ihop.
Jag kliver upp, tar hand om barnen, går till jobbet, går hem, är med barnen, och går och lägger mig.
Kliver upp till samma nästa dag, och nästa, och nästa...................
Jag får hugg i hjärtat, jag mår dåligt, kan inte sova, fastnar i mitt huvud, i mina orostankar.

Känns som allt (ja inte allt, jag har ju två helt underbara, fantastiska och friska barn!!!!) går fel, inget går som jag drömt om, eller planerat. Så mycket som bara raserar. Försöker intala mig att jag är stark när jag känner mig svag, men det är inte alltid så lätt.
Går ju hyfsat bra när man har barnen runt sig som springer runt och skrattar och busar, men det är ju värst när dom somnar, allt är tyst och det bara finns mina tankar och min rädsla.

Men snart börjar ju saker hända och det känns ju bra.
Ska ju snart till L-sele och förlänga håret som sagt, sen är det BC festen, vi har valborg, första maj tåget, sen är det ju bara att försöka packa alla saker igen, och för hoppningsvis för sista gången!